nytt album från the radio dept

Jag gillar the radio dept, jag gillar dom skarpt. Deras album lesser matters som idag har dryga sju år på nacken är ett album som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Fick jag välja att bara lyssna på tre album i resten av mitt liv skulle det utan tvekan vara ett av dom. Det är ett skränigt och lite obekvämt men med en otrolig närhet och känsla. Orden som tidigare beskrivit smashing pumpkins kommer upp i huvet

som att bli slagen av en hand och smekt av den andra

Fast kanske mer som att bli skriken i ena örat och viskad kärleksförklaringar i det andra.

Men nu var det ju inte lesser matters som jag skulle prata om. Ett nytt alster är ute, det heter clinging to a scheme och är inte sådär härligt skränigt och nära. The radio dept började redan på 06-albumet pet grief låt väldigt lättlyssnat. Det är somrigt, tillbakalutat, och duncansson har inte längre micen i munnen, synd tycker jag. Deras musik rör mig inte som den en gång gjort. Albumet är väldigt behagligt från första sekund till sista, men det passerar också en ganska omärkt förbi.

Till historien hör dock detta. Jag har lyssnat på clinging to a scheme ett tag, jag vet inte var jag hörde låtarna om det var via hypem eller någon annan härlig musiktjänst. Det clinging to a scheme var ett album i sann lesser matter-anda, skräning, enkelt och med potential att bli ytterliggare ett mästerverk. Låten memory loss på den skivan låter kanske bättre än någon annan låt dom tidigare gjort, men är på utgåvan som jag tagit åt mig via spotify inget annat än en fyra minuters klapp på kinden. Förmodligen var det någon sorts utkast som jag lyssnat på, som inte var helt färdig och genomarbetad, och det är kanske just detta som är problemet. The radio dept efter 2003 har mer resurser, mer tid och finare utrustning, det blir mer polerat och har inte längre lika vassa kanter.


The radio dept - Memory loss (version: fuck me va bra det här är)
The radio dept - Memory loss (version: vi ger ut den här klacksparken istället)

Albumet är inte på något sätt dåligt, men det är inget album jag skulle tagit med mig till robinson ön som lesser matters är, och enligt mig är det helt sönderputsat. Puts puts puts tills karaktären och formen varken syns, hörs eller känns. Jag kommer fortsätta lyssna på utgåvan jag hittade och hoppas att nästa album har samma stuk även efter det gått igenom studions alla maskiner och makapärer..