jag trodde figurines var ett gäng blödiga rackare som sjöng och spelade med gråten i halsen. jag hade hört "rivalry", den var lugn och snäll och lite småsorgsen. den var bra, fast inte vad jag just nu är sugen att lyssna på.. inledningsspåret på deras skiva "skeleton" låter likadant. bra, men lugnt, snällt och småsorgset. men redan på nästa låt tar de sig samman, lämnar det sorgsna och påbörjar det de gör som bäst, att skapa fartfylld, skränig pop toppad med sång som trots den livligare musiken fortfarande har gråten i halsen.
om figurines va en veckodag skulle de vara en söndag.. inte en ångestladdad söndag, inte en sömnig söndag eller en sånndär söndag med dunkade värk där till höger framme vid pannan. figurines skulle vara den där söndagen när du hade så fruktansvärt roligt på lördagen och lyckan på något sätt följer med till söndagen, solen skiner utan att göra ont i dina ögon, dina vänner är med dig och blotta tanken på dagen innan får dig att le sådär löjligt dumt.
sen kommer kvällen och ångesten över den nya veckan och alla dess hinder för ditt välmående.. det är kanske där inledningsspåret och rivalry kommer in i bilden?
bäst är skeleton när den leker fram spår nummer 8, "other plans", och spår nummer 12, "wrong way all the way".
förresten så är de danskar och har lustiga namn som toft, claus och volden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar