crystal castles - crystal castles... igen

för obekvämlighetens skull bestämde sig den kanadensiska electroduon crystal castles för att döpa även sitt andra album till: crystal castles. Jisses, ett nummer, en siffra, ett årtal eller vad som helst hade ju dugt gott. Gillar inte riktigt fenomenet med dom självbetitlade albumen, och nu har dom lyckats med det två gånger.

Duon har inte fått någon kärlek i servicebilen tidigare, vilket dom absolut borde fått då deras (något ojämna) debutalbum från 2008 innehöll ett antal näsblodshöga toppar. Framför allt för inledande untrust us, vanished och kanske även radiopoppiga knights.

Nog om då, nu till nu! Det självbetitlade albumet version 2010 är en mycket stabilare historia. Bortsett från intro-spåret Fainting spells och doe deer, som trots härliga beat och en sköna slingor går över den dår hårfina gränsen till oljud som får en att dra upp axlarna och grimasera fult, är det här en skiva som dalarna är få och inte alls på samma höjd under havet som på 2008-albumet.


Både Celestica och vietnam är en drömsk mysig pophistoria, som påminner mig lite om röyksopps senaste album. Birds är en lekfull elektronisk bit som växlar mellan elektroniskt kvitter (twitter?) och hårda gitarriff.
Not in love låter initialt som freestyle (?!), fast missförstå mig rätt, det låter hur bra som helst.

Ovanstående länkar är dock inte skivans bästa stunder utan det är på spåren fyra, fem, sex som skivan når upp till nya näsblodsnivåer.
Baptism är hälften/hälften blippop/electroeufori.
Year of silence är helt otroligt bra. Fronten tuggar som om hon talar i tungor, och låten är lite långsammare men desto tyngre än allt annat på skivan. Spår sex hittar jag ingen länk till, deras 08-skiva finns på spotify så nästa skiva dyker förhoppningsvis upp snart. Låt sex heter iaf empathy och känns lite som en tillbakalutad fortsättning på year of silence. Texten låter lite likadan. Hör inte ett ord av vad dom säger iofs.

Har lite fler tips på gång, så håll ögonen öppna och f5-tangenten varm!